Vad är påsken och varför firar vi den?
Påsk (hebreiska חספ - pesach "passera", "gå förbi") är en av de största
årliga högtiderna inom judendomen. Inom kristendomen är påsken den
största högtiden under det kristna kyrkoåret.
Påskdagen infaller sedan år 325 alltid första söndagen efter första
fullmånen efter vårdagjämningen. År 2009 är det den 12 april.
Påsk i olika religioner
Judendomen
Den judiska påsken ihågkommer befrielsen ur Egypten, den natt då
påskalammet slaktades och dödsängeln skonade Israels folk. Ända fram
till templets fall år 70 e.Kr. slaktade man påskalamm i Jerusalems tempel,
och dessa åts under en nattlig måltid. Hos judarna har
påskalammsmåltiden ersatts med den så kallade seder-måltiden, där de
olika rätterna har symbolisk betydelse, och där den yngste sonen ställer
frågor om påsken som fadern besvarar.
Kristendomen
Den kristna kyrkan firar påsken till minne av Jesu död och uppståndelse,
ett firande som sedan 300-talet är utsträckt till en hel vecka (stilla
veckan) med palmsöndagen, dymmelonsdagen, skärtorsdagen,
långfredagen och påskdagen. Den viktigaste gudstjänsten är av tradition
påsknattens, då också dop eller doplöftesförnyelse kan äga rum; den har
återinförts i den romersk-katolska kyrkan och i många andra kyrkor under
1900-talet. Påsken innehåller det liturgiska firandet av den
kristendomsspecifika övertygelsen att den historiska gestalten Jesus
Kristus är identisk med Gud, världsalltets skapare,och därför, tre dagar
efter det att han blivit avrättad och begravd, väckte sig själv till liv igen;
de kristna kyrkorna räknar detta som en gemensam och grundläggande
bas i deras trossystem.
Skärtorsdagen är en högtidsdag som infaller torsdagen före påsk, dagen
före långfredagen. Denna dag firar kristenheten att Jesus instiftade
nattvarden. Bakgrunden var att Jesus den natten firade den judiska
påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar. Vissa exegeter menar att
han då förklarade symboliken hos ett av bröden och en av bägarna (de
som judarna menade tillhörde den stundande Elia), som Hans Kropp
respektive Hans Blod.
Namnet kommer av "skära" som förr betydde "rena", vilket syftar på att
Jesus tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid
Skärtorsdag är helgdag i Norge och Danmark.
Skärtorsdagen är enligt folktron framför allt den dag då häxorna begav sig
till Blåkulla på lämpligt redskap. Detta förorsakade allehanda
försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda
skorstensspjäll och gevärsskott i luften för att försvåra häxornas
förehavanden. En och annan påskeld kunde därtill råka bli för tidigt tänd.
Nya asatroende använder istället denna asen Tors dag till att förbereda
vårblotet. För vissa får det skära då syfta på den bleka ansiktsfärg Tor
ådragit sig under vinterhalvåret. Dagens "häxor" associerar även färden
med rening, i så motto att den eld som erbjuds i Blåkulla kan befria dem
från den klåda, som vissa kvalster med "skärtor" likljudande benämning
orsakar.
Skärtorsdagens folkseder innehåller utklädningsupptåg för barn, en sed
som har uppstått under 1900-talet i Stockholms villaförorter och som kan
förekomma på olika dagar under påskhelgen i olika delar av landet.
Utklädda barn går då omkring bland grannarna och med tecknade kort
önskar glad påsk och hoppas att få godis i utbyte. Ibland kan seden också
innehålla penninginsamling till välgörande ändamål.
Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och
död på Golgata. Firandet av långfredagen började i Jerusalem under 300-
talet på initiativ av biskop Kyrillos av Jerusalem. I Norden blev
långfredagen helgdag på 1600-talet. Långfredagen infaller alltid på den
fredagen som föregår påskaftonen.
På långfredagen firas ofta korsvägsandakt till minne av Jesu lidande.
Gudstjänsten är ofta förlagd till klockan tre på eftermiddagen då det var
vid den tidpunkten Jesus dog (den nionde timmen). På kvällen kan
gravandakt firas.
Påskafton är i den kristna traditionen en ”tom” dag. Kristus ligger i
graven, och lärjungarna sitter inlåsta i rädsla för dem som avrättat
honom. Inga gudstjänster firas i kyrkan denna dag. Istället väntar man till
påsknatten för att fira Kristi uppståndelse.
Enligt Första Petrusbrevet 3:18-19 och 4:6 nedsteg Kristus till dödsriket
för att rädda de rättfärdigas själar och öppna för dem himmelrikets portar.
På påskens ikoner ser man Kristus trampa på dödsrikets portar, dess lås
är sprängda och Kristus räcker handen åt Adam och Eva, åt kungar och
profeter.
Att påskaftonen i Sverige kommit att bli den stora ”firardagen” under
påsken kan troligen ses som en parallell till julaftonen. Påskafton
förknippas i Sverige ofta med påskägg fyllt med godis eller andra saker,
och mat, ofta ägg. Påskdagen firas i kristen tradition till minne av Jesu uppståndelse, och
infaller på söndagen i påskhelgen.
Påskdagen firas enligt olika tideräkningar i de västliga och de östliga
kyrkorna. För de västliga kyrkorna infaller påskdagen den första söndagen
efter första fullmånen efter vårdagjämningen, enligt gregorianska
kalendern. De östliga kyrkorna firar emellertid påsk enligt den julianska
kalenderns tideräkning, varför datumen sällan sammanfaller.
Traditionellt talar världens kyrkliga ledare till de kristna församlingarna på
påskdagen. Den romersk-katolska påvens påskvälsignelse kallas liksom
julvälsignelsen Urbi et Orbi.
Annandag påsk är inom kristendom dagen efter påskdagen. Har som
ämne "Möte med den uppståndne". Tidigare innehöll hela veckan efter
påsk icke-religiösa festligheter, vilket under 1800-talet minskades ner till
en dag.
Moderna asatroende brukar förlägga vårblotet till denna dag
Påskägg
Ett påskägg är ett färgat, ofta med ornament försett ägg. Huvudsakligen
brukas ägg från höns. Somliga äter och skänker dessa ägg under påsken.
Ibland kallar man också chokladägg och äggformade målade eller
silkespappersförsedda kartonger som är fyllda med godis, för påskägg.
Äggmålningen härstammar från en gammal sed. Hål kan stickas på äggen
och innehållet blåsas ur, vilket gör dem så lätta att de kan hängas upp i
ett påskris.
Våren är tiden för återfödelse. Detta firas i de flesta kulturer genom
diverse fruktbarhetsritualer. Ägg symboliserar just återfödelse och
fruktbarhet. Som sådan symbol har ägget använts i mer än 3000 år i
Persien. I det traditionellt kristna Europa, finns också en annan förklaring
till äggätandet vid påsk. Eftersom påsken markerar slutet på fastan och
lanthöns börjar värpa vid denna tid och fortsätter värpa även när
människor fastar, så finns det ovanligt mycket ägg över vid denna högtid.
Påskris i Sverige
Utöver den religiösa grunden är ett syfte med påskriset är att det ska
sättas i vatten så att bladen slår ut och man får gröna blad inomhus under
en årstid när gröna blad är ovanligt i naturen. Påskris i offentliga lokaler
brukar dock stå utan vatten eftersom lövsprickningen kan orsaka besvär
för allergiker. Påskbrasa, även påskeld eller påskfyr. Påskbrasor tänds på många
ställen under påskaftonskvällen, i synnerhet på västkusten i Sverige och i
Finland. Om man frågar varför man tänder brasor och även skickar upp
fyrverkerier, svarar troligtvis de flesta att eldarnas syfte har varit att
skrämma häxorna när de flyger tillbaka från Blåkulla under påsknatten.
Vad som däremot är säkert är att man på flera av öarna i Göteborgs
skärgård traditionellt tävlar om var man bygger den största brasan.
Jakten på gamla julgranar och annat skräp är intensiv och ibland stjäl
man brasmaterial från varandra.
Påskeldar har blivit mindre vanliga på senare år. Detta kan möjligen ha
samband med införandet av sommartiden år 1980. Påskaftonen inträffar
ofta när sommartid råder, och då får man vänta längre innan det blir
tillräckligt mörkt för att en påskeld ska komma till sin rätt. Ytterligare en
faktor kan vara miljöaspekten.
I östra Sverige har det varit vanligare med Valborgsmässoeldar.
Påskharen är en påsktradition som förknippas med påskäggen.
Ursprungligen kommer traditionen från Tyskland, känd från 1600-talets
senare del i Pfalz och Elsass. Traditionen var dock ännu 150 år ganska
okänd i övriga Tyskland, men lanserades efter 1850 av godis- och
leksaksindustrierna som en påsksymbol för barn.
Harens legendariska fortplantingsförmåga gör den till en symbol för
överflöd och fruktsamhet. Därför förknippas haren till Påsken och andra
vårliga fruktsamhetsritualer där man firar livets återkomst efter vintern.
Det är också därför påskharen förknippas med ägg, en liknande symbol
för återfödelse och fruktbarhet. Detta har lett till den förargliga
konsekvensen att småbarn ofta tror att haren lägger ägg.
I Sverige omtalas den, tidigast bland tyska invandrare, efter sekelskiftet
1900 och är hos oss mest känd som marsipan- eller chokladfigur. Efter
tyskt föredöme har man dock i en del familjer en lek, där barnen ska leta
upp de ägg som påskharen lagt
Som påskharens ursprung har man föreslagit sydtyska bildbröd med
påskalamm som misstolkats. Ett annat ursprung kan vara häxornas
mjölkhare, bjära, som i gångna tiders folktro var ett övernaturligt väsen
som häxorna använde för att skaffa mjölk från grannarnas kor. Den
omtalas inte sällan i häxprocessernas protokoll.
Hristos a înviat
